Idag är det en ganska bra dag. Jag börjar återhämta mig efter cellgifterna. Jag blir fort trött så jag gör nästan bara det jag vill och sådant som jag orkar fokusera på. Att göra frukost var tillräckligt för att bli trött.
På grund av cellgifterna så går mängden vita blodkroppar ner till en väldigt låg nivå så jag tar en spruta för att boosta nyproduktionen. Med tanke på att de är få så är jag mer infektionskänslig. Just nu så har jag vissa förkylningssymptom men jag är inte förkyld. Det är så det är under några dagar. Jag gissar på att jag kommer börja äta mycket i morgon eller på tisdag.
Under några dagar varje omgång så äter jag en normalportion mat minst 5 gånger per dag. Till det kommer lite fika och frukt. Jag rör mig knappt så jag borde gå upp i vikt men det är större risk att jag går ner. Jag vet inte men min gissning är att när kroppen jobbar mycket, bland annat med nyproduktion av vita blodkroppar, så går det åt väldigt mycket energi. Sambon säger att jag ser ut som en person som inte har sett mat på flera veckor trots att det kanske bara är tre timmar sedan jag åt senast. Jag kan förstå henne. När jag är i det stadiet så känner jag hur kroppen skriker efter energi. När jag äter så känner jag kroppen suger åt sig allt jag äter. Det är en konstig känsla som jag inte kan förklara närmare.
Nu skiner solen så där det dags att smeta in sig i lite solskyddskräm och ta en promenad. Jag är känslig mot solljus och för att minska risken för att få mer cancer (bland annat hudcancer) så har jag långärmad tröja, långbyxor och keps. Detta oavsett hur varmt det är som till exempel i början på augusti. All hud som inte täcks smörjs in med solskydd 50. Jag har i och med det inte tillbringat en enda dag på stranden i sommar Jag var på stenstranden i Torö någon timme när det var mulet. Direkt när solen bröt genom så gick jag. Lite trist men då har jag något längta till nästa år.