Efter att jag var inlagd för sepsis så var jag riktigt svag. Kroppen börjar säga ifrån
Min kropp har blivit segare och orkat mindre för varje omgång med cellgifter. Efter jul och nyårshelgen så vill den inte alls känns det som. Jag tror att sepsisen (blodförgiftningen) var droppen som fick kroppen att tippa över. I början så hade jag 1-1,5 v återhämtning per behandlingsomgång men nu så återhämtar jag mig inte helt mellan behandlingarna.
Kroppen är emot allt; den orkar inte mycket, den kräver mycket vila. Ibland är det jobbigt att stå upp och borsta tänderna. Det kan kräva att jag behöver vila lite. Jag vilar alltid efter att jag har ätit.
Som ni märker så är det mycket vila. Tiden jag står/går väldigt liten. Efter en promenad på 1 km så sover jag 30-60 minuter. Sitter jag upp så måste det vara bekvämt annars lägger jag mig ner.
Nu vill jag inte mer. Nu vill jag bara få slut på behandlingen och få tid att återhämta mig ordentligt.
Senaste behandlingen avbröts för att jag var för svag. Jag ville inte ha behandlingen men läkarna sa att jag borde klara av den. Första dagen gick bra men när jag vakna på morgonen dag två så fanns det inget kvar av energi eller vilja till mer. Jag åker in till avdelningen och säger som jag känner. Sköterskan reagerar direkt och säger ”Du är inte den som klagar. När du säger så så är det allvarligt. Jag ringer läkaren med en gång”.
De ger mig näringsdropp, vilket jag alltid får först. Under tiden har sköterskan pratat med läkaren och kommit fram till att vi ska avbryta så dag två var enbart vätska. Jag hade druckit dåligt dagen innan så det var nödvändigt.
Från 10 januari till 3 mars fick jag ett välbehövligt uppehåll i allt vad behandling heter. Jag kände mig pigg och nästan återställd i slutet på februari. Det tog ca 5 veckor för mig att återhämta mig denna gången.