Avslutade förra året på det tråkigaste sättet jag kunde: inlagd på sjukhus över nyåret. Orsaken till inläggning var sepsis (vad man förr kallade blodförgiftning). Mitt immunförsvar var näst intill obefintlig så kroppen kunde inte ta hand om de bakterier mm som finns naturligt i kroppen. Reaktionen för mig blev hög feber. Jag ska inte ha över 38,5 grader men termometern visade 40,3.
Allt började efter att jag hade vilat efter förstoppningen. Jag vaknar upp med febern. Tar tempen och sedan kontaktar jag canceravdelningen som jag tillhör. De rekommendera att jag åker till akuten med en gång. Jag är inskriven som patient på KS Solna så därför ska jag åka dit. Deras akut är enbart för inskrivna patienter eller de som kommer med ambulans. Tack vare det så är väntetiden väldigt kort.
Efter några minuters väntan så kommer jag in i undersökningsrummet där de tar blodprover, blodtryck och liknade. De verkar ha misstanke om vad jag lider av och de får det bekräftat ganska snart. De ger mig Alvedon och antibiotika intravenöst på rummet innan jag transporteras till en vanlig avdelning. Jag är inte 100% medveten om allt som händer och när under de närmaste två dygnen. Min feber pendlade mellan 37,8 och 41,0 flera gånger per dygn.
Att få Alvedon direkt in i blodet är effektivt, det tar inte alls lång tid innan jag kände verkan av det och smärtan minskade och febern gick ner. Jag svettades så mycket under första natten att jag bytte skjorta 3-4 gånger och de bäddade rent en gång.
Jag tyckte att rummet jag låg i kändes instängt och tungt. Det var inte ett trevligt rum att ligga i under lång tid. Fördelen var att det var en toa som tillhörde rummet.
Jag körs till ultraljud av njurarna. Då ser jag att det är dubbla dörrar till min sal. Det är inte ett infektionsrum jag ligger i men ändå dubbla dörrar. Varför?
Ultraljudet visar att det inte finns något som blockerar njurarna och de verkar fungera som de ska. Det fanns vätska runt ena njuren men inget alarmerande.
När jag kom tillbaka till mitt rum så frågade jag sköterskan om dörrarna och rummet. Hon svarar att det är ett behandlingsrum där de ger strålbehandling och att man normalt sätt inte ligger där över natten men det fanns inga andra rum lediga när jag kom in. Jag får ett vanligt rum efter två nätter. Det känns väldigt skönt. Behandlingsrummet är mörkt och tungt i känslan. Det finns tjocka skivor som de drar för fönstret så att strålning inte kommer ut och ena dörren är strålskydd medan den andra är en ”vanlig”. Det nya rummet är ljust och trevligt som de man känner igen.
Personalen var väldigt snäll och hjälpsam. Maten var var god med flera olika rätter att välja på. Varmrätt och dessert både till lunch och middag.
Efter fyra nätter på avdelningen så är jag tillräckligt frisk för att kunna åka hem. Jag ska äta antibiotika i ytterligare en vecka. Vad som var orsaken till sepsisen vet de inte men kroppen är som svagast 7-10 dagar efter cellgifter så då är det inte ovanligt att man blir sjuk. För mig så var det exakt inom den tiden. Det var väl därför de hade misstanke direkt när jag kom in vad det var jag led av. Oavsett så hade rätt och behandla mig snabbt och effektivt. Hade jag haft ASIH så hade de kommit hem till mig och gett mig antibiotikan intravenöst så jag hade sluppit tabletterna.
Idag är jag helt frisk från sepsis.