Första besöket på strålbehandling. Där ska jag ligga 23 gånger med huvudet fastspänt så det hamnar i exakt samma läge varje gång.
Första besöket tar alltid längre tid för att man ska få information om vad som händer, hur strålning fungerar mm. Tack till sköterskan som var med mig innan, förklarade hur det går till och hur det verkar, och hela tiden när jag satt fast. Inte skönt att vara fastspänd men han pratade och gjorde att tiden gick fort och inte kändes jättejobbig.
Första besöket tar också längre tid för att ska ställa in apparaten, kolla att allt är som det ska och och jag ligger rätt. När det är gjort så sparas datan ner så att nästa gång som jag kommer så laddar de min profil och britsen hamnar i rätt position med en gång.
De jobbar inte med millimeter-precision utan ännu mindre marginaler. För mig så har jag hud och sedan skallben, inget fett eller något annat. Då förstår man precisionen de måste jobba med så att strålarna tränger in genom huden men inte ner i skallbenet. Med tanke på hur tunn min hud är där de tog bort tumören så behöver de bygga upp artificiell hud så att maskinen tror att det finna mer än vad det finns i verkligheten. Det gör man genom att tejpa på tunn film utanpå masken. Det måste var rätt antal och rätt placerade. Detta tar också tid första gången.
Första gången så är alltid sköterskor, läkare och fysiker med för att kolla så varje liten del blir rätt. Rätt område att stråla, rätt vinkel på maskinen, rätt dos på strålar mm. Många parametrar att kolla och dubbelkolla.