Nu har det gått några dagar sedan beskedet. Vad jag fick reda på har börjar att sjunka in. Nu väntar jag på att piccline ska sättas in. Tyvärr är det semestertider så det kan dröja längre än vad det borde. Just nu så vill jag bara att det ska gå fort så att jag kan få behandlingen med cellgifter så snart som möjligt. Jag känner hur tumörerna växer och blir större. En sådan sak som gör att jag märker det är att jag måste tänka på jag gör när jag sätter på mig glasögonen. De faller inte på rätt plats direkt som de alltid har gjort tidigare utan nu behöver jag lägga skalmen på plats genom att verkligen se till att den hamnar mellan skalle och öra. Tumören har också börjat bli så stor så att den trycker på skallen. Jag går med ständig huvudverk. Vilken tur att det finns smärtstillande tabletter, det räcker med paracetamol.
Datumet för piccline är planerat till mitten på augusti. Jag pratade med kontaktsköterskan. Hon ska försöka få en tidigare tid då jag inte bör vänta så länge.
Efter lite påtryckningar från sköterskan (och kanske läkaren) så fick jag en tid 8 dagar tidigare. 8 dagar är massor för mig och tumörerna. Det är så skönt och behövligt. Varje dag gör att tumören växer och ger mig mer problem.
Jag längtar till att behandlingen kan börja så att jag kan bli fri tumörerna. Jag kanske inte fram emot behandlingen som sådan utan resultat av den.
I Cellgiftsbehandlingen kommer jag berätta om mina upplevelser hur det är att få cellgifter och tankarna kring det.